Aldrig gråta mer va det va?! Började tokböla i bilen förut när jag skulle åka hem från "kursen". För det första hade jag pratat med han den asbraiga som bara peppar, kommer med bra råd o bara är en allmänt härlig person! Han satt o frågade varför jag själv inte tyckte jag var bra, för det var jag ju visst sa han. Fick be han sluta för tårarna var nära. Jag pallar inte när folk säger så. Jag tycker aldrig jag är bra nog. För det andra fick jag ett sms o bara av att se namnet fick mitt hjärta att slå volter för att sen gå sönder lite till.

 

Men inte nog med det... Emelie skickade en bild, där hon o Jojo satt ihop ett evenemang på fejjan för att få ihop folk som vill hjälpa med lägenheten. Det fick tårarna att rinna över rejält. Satt på parkeringen o hypergrät ett tag innan jag kunde åka iväg, hem till Emelie för att ge henne en kram! "Du ber ju aldrig om hjälp själv så då fick vi göra det åt dig". 

Jag är mållös. Jag vet inte hur jag ska kunna ge tillbaka för allt dom gör. Hade jag varit miljonär hade jag skickat iväg dom på varsin semester till solen. Å då var vi där igen, jag känner mig så jävla otillräcklig. Inte för att pengar är det viktigaste men hur ska jag kunna visa hur mycket alla underbara människor i mitt liv betyder för mig?! Jag känner mig bara sur o tvär just nu o halvt ihjälstressad. Känner mig varken som en bra mamma eller vän när jag knappt hinner med att andas mellan varven. 

 

Ni ska iaf veta att ni är GULD o utan er skulle der inte gå!! <3 

 

Tack!