Jag kan inte somna. Jojo ligger bredvid och sover och jag knosar in fötterna i hennes för att få känna närhet. Innerst inne vill jag inte vara själv. Jag är aldrig själv eftersom jag har mina barn men jag är så trött på att vara ensam. Varje kväll. I alla val, trots, bråk o gnäll och i allt ansvar. E.n.s.a.m. Jag kräks nästan av bara känslan.

 

Jag vill ha ALLT på riktigt! Jag vill vara som alla andra normala familjer. 

Jag vill inte ha barnlediga helger då jag är ute o festar. Jag vill ha en hel familj där jag är en av två som planerar och tar tag i saker, hittar på massa roligt. Jag vill tillsammans med barnen vara någons allt. Jag vill innerst inne dela mitt liv med någon! 

 

Jag skyddar bara mig själv nu.

"Jag klarar mig själv!" Ja det gör jag. Jag har fått lära mig det eftersom jag inte haft något annat val. Men det var aldrig min plan. I min dröm lever jag ett tråkigt Svenssonliv. Det har alltid varit min dröm men tyvärr gick inte allt enligt planerna. Innerst inne gör det för jävla ont, men det är sånt jag inte låtsas om. Det är för sånt som jag kan gråta en hel kväll om jag börjar tänka på det.

Därför försöker jag alltid tänka bort det. Därför går jag ut när barnen inte är hemma. Därför är jag en del av trion som tycker killar är bajs. Därför försöker jag komma på hundra anledningar till varför det är bättre att vara singel istället för en äcklig gammal illaluktande mormorstoffel... Men långt där inne finns fortfarande längtan, hoppet o drömmen...